Föreningens första fastighet blev hembygdsgården, en bostad om ett rum och kök som kommer från Backa. Huset kallades på sin tid Anna-Stinas stuga efter den sista innebyggaren, Anna-Stina Jonsdotter, född 1855. Hon flyttade till Borgvik 1921 varefter huset stod tomt till 1935 då det förvärvades av hembygdsföreningen. I anslutning till byggnaden finns två gamla stolpbodar. Den större kommer från Rudsbyn i Långserud och den mindre från Backa i Gillberga. Fram till början av 1990-talet var byggnaderna centrum för föreningens verksamhet men efter övertagandet av Gamla järnhandeln har hembygdsgården mer och mer kommit att utnyttjas vid speciella tillfällen, bl.a. den traditionella utomhusgudstjänsten årligen i början av augusti månad. Den uthyres också till mindre sällskap för berättaraftnar och liknande. Hembygdsgården visas efter begäran i vårt hantverkskafé.
Hembygdsgården
Fakta
Enligt professor Sigurd Erikssons bok SVENSK BYGGNADSKULTUR är byggnaden en typisk så kallad sidokammarstuga. Det som utmärker för dessa stugor är att de har en storstuga med ingång direkt utifrån, ibland försedd med farstukvist och en sidokammare med ingång från storstugan. Sidokammaren har samma bredd som stugan i övrigt och upptar omkring en tredjedel av huset. Sidokammaren var i bland försedd med eldstad men vanligen uppvärmdes den av murstocken eller från storstugans värmekälla. Kammaren utnyttjades som sovrum eller efter 1850-talet som finrum.Sidokammarstugor var en mycket vanlig byggnadstyp från 1700-talet och framåt i tiden i de västra delarna av Sverige i ett stråk från Bohuslän och upp mot Härjedalen och Jämtland.Typen förekommer också i Norge och är särskilt väl representerad i Nordmarks, Jösse, Fryksdals och Älvdals härader samt inom Finnbygden. Även vid fäbodar är byggnaden vanlig och kammaren användes då som förvaringsutrymme vid mjölkhanteringen.
Vår Hembygdsgård är ju flyttad från sin ursprungliga plats och tyvärr har vi ingen dokumentation över hur murstock och uppvärmning såg ut från början eller hur kammaren utnyttjats av de som bott och vistats i huset. Ett frågetecken är bland annat fanns det bakugn? Är murstocken och öppna spisen lik den ursprungliga ? I den murstock som uppfördes i samband med flytten fanns till exempel ingen bakugn, Den bakugn som nu finns uppfördes på 1980-talet. Fanns det uppvärmningsanordning i kammaren eller är den nuvarande köksspisen tillkommen för att utnyttjas vid den nya verksamheten ? Det lär vi aldrig få veta men det ger oss en lärdom om hur viktigt det är att dokumentera.
Historik
Redan vid första sammanträdet med den nybildade Gillberga Hembygdsförening väcktes frågan om en hembygdsgård. Man visste också att det i Backa fanns en lämplig stuga och en stolpbod som man kunde förvärva. Huset kallades på sin tid Anna-Stinas stuga efter den sista innevånaren, Anna-Stina Jonsdotter född 1855. Hon flyttade till Borgvik 1921 och sedan dess hade huset stått tomt. Inom styrelsen bildades ett arbetsutskott på tre personer som fick till uppgift att ”utverka lämplig plats för embygdsgården i Nysäter” och att ombesörja flyttningen från Backa. Huset ägdes av A. Linden och stolpboden av Anders Olsson. Arbetsutskottet bestod av T. Eriksson (kamrer på Sparbanken ) Karl Nordin (ägare ) till marken där hembygdsgården skulle uppföras) och A. Linden (ägare till stugan) De fick i praktiken fria händer att sköta allt som behövdes i samband med nedmontering av byggnaderna, frakt till byggplatsen och inköpa erforderligt materialier och att vara kontrollanter för arbetena. Man hade räknat med en fraktkostnad på 100 kronor och att rivning och återuppbyggnad skulle uppgå till 250 kronor. Någon kassabok med föreningens räkenskaper har inte återfunnits i de arkiverade handlingarna men eftersom Hembygdsföreningen bildats samma dag som besluten togs i styrelsen kan det knappast ha funnits några kontanter i kassan. I samma protokoll talas det om att Gillberga Röda kors skulle ha en byggnadsfond avsedd för Hembygds- eller Bygdegård. Styrelsen beslutade att inleda förhandlingar för att ”utbekomma” denna fond. Det finns inga uppgifter om hur dessa förhandlingar avlöpt men en gissning är att de avlöpte positivt eftersom Torsten Erikssons hustru var ordförande i Rödakorskretsen. I de bevarade handlingarna finns inga protokoll eller andra handlingar från själva arbetet med rivning eller ppbyggnaden av Hembygdsgården annat än en del räkningar på material som visar att arbetet pågick. Materialkostnaden uppgick enligt bevarade räkningar till 487:32. Däremot finns inga uppgifter på vem som utförde arbetet på byggnaderna. Till A. Linden utbetalades 150:- i avbetalning på byggnaden och sedermera redovisas en slutbetalning på 36:- , varför man betalat 186:- för huset. Enligt uppgift skulle Karl Nordin upplåtit tomten till Hembygdsgården utan kostnad men det finns inga uppgifter på att någon avstyckning skett och inte heller storleken.I juli 1925 var allt i ordning och dags för en högtidlig invigning. Denna är utförligt redovisat i protokoll och verifikationer. Invigningstalare var ordföranden T. Eriksson (talet finns bevarat) som redogjorde för Hembygdsgårdens tillkomst och passade på att berömma proffessor Kjellin för hans intresse för hembygdsrörelsen. Han berömde också godsägare Karl Nordin och hans hustru som ställt tomten för byggnaderna till förfogande. Däremot nämnde han inte med ett ord de som arbetat med nedmontering, frakt och uppbyggnad av hus och stolpbod. Det var ett pampigt invigningsprogram, tal av professor Kjellin och pastor Hagengård, herrskapet Sjöman med sång, Billeruds ”hornorkester” spelade liksom ”ett par allmoge-spelmän från Kila” med fiolmusik. Utöver detta ”tillhandahölls kaffe med smörgås och bröd och läskedrycker. Kaffet kostade 50 öre och en flaska ”pomac” 35 öre- .Det var inte gratis att bevista tillställningen, man hade inhägnat området med taggtråd och tog inträde, 50 öre för vuxna och 25 öre för barn. Om man hade medlemskort eller köpte ett sådant (1:- per år) fick man gå in gratis. Man hade tydligen räknat med stor tillströmning av besökare eftersom man beställt 500 program. Det finns inga uppgifter om antalet besökare eller annan information om hur det hela avlöpte Nästa information om Hembygdsgården återfinns i ett protokoll av den 16 juni 1936.Där redovisas ett förslag om att ”söka få stånd flertaligare besök vid hembygdsgården under sommaren och därmed liva intresset för hembygdsvården genom försök med kaffeservering i hembygdsgården under söndagarna genom anställande av fru Caisa Wassberg för detta ändamål”. Det finns ingen dokumentation som redovisar hur detta försök avlöpte.
(en kommentar skulle vara att redan på den tiden var gillbergaborna hårdflirtade när det gällde att besöka hembygdsföreningens olika arrangemang för att visa verksamheten inom hembygdsvård. Det är samma problem år 2011 !)
Nästa information som rör Hembygdsgården finner vi i ett styrelseprotokoll från den 26 juni 1939. § 1,
Beslöts inköpa en 200-årig väl bevarad stolpbod av ägaren, lantbrukaren Arthur Eriksson i Rudsbyn, Långserud, som är villig överlämna boden för 100 kronor, då även nedtagning av byggnaden ingår i priset. Samtidigt beslöts vidtala Olof Edvinsson att han forslar virket till Hembygdsgården och så även vidtala snickaren Karl Johansson, Galtebol, att han timrar upp boden på en plats bakom hembygdsstugan. Uppdrogs åt ordföranden att ombesörja förestående beslut så och att anskaffa därför eventuellt behövligt material samt hjälp för rödging mm.
I räkenskapshandlingarna framgår att Eriksson prutat på priset för byggnaden och nu nöjde sig med 60 kronor för både byggnad och rivning. Frakt och materialkostnader uppgick 79 kronor, röjning och arbete på byggplatsen 13 kronor och Karl Johanssons byggnadsarbete 100 kronor. Totalkostnaden för stolpboden blev därför 252 kronor.
Göte Söderquist
-
Gillberga Hembygdsförening har renoverat Hembygdsgården under 2022 med hjälp av bidrag från Eu:s landsbygdsprogram och medfinansiering från Säffle Kommun. Föreningens medlemmar har bidragit med ideellt arbete. Hembygdsgården har fått nytt tak och hela byggnaden är behandlad med en tjärblandning, ruttna stockar har bytts ut. Invändigt har alla rum fått ny lerklining. Se bilder under fliken byggnader.